Val i Nicaragua 6 november 2016 [3] ”Den verkliga revolutionen är när de fattiga tar över ekonomin”

En betongarbetare i staden Leon i ett bostadsprojekt där de kommande hyresgästerna deltar i byggnationen av sina egna hus, ett sandinistprojekt som rönt stor uppskattning. Foto: Miriam Emanuelsson.

Val i Nicaragua 6 november 2016 [3]

”Den verkliga revolutionen är när de fattiga tar över ekonomin”

Av Dick & Miriam Emanuelsson

• Sandinisterna går mot storseger den 6 november och USA svarar med ekonomiskt krig

• ”Högern anser att vänstern är demokratisk när den förlorar valen”

MANAGUA / OKTOBER 2016 / Sandinisterna går, enligt alla opinionsundersökningar, mot en ny storseger för tredje gången i rad. Daniel Ortega får drygt 60 procent och vinner presidentposten i första valomgången. Orsaken är en framgångsrik ekonomisk politik som har tillfredsställt den förkrossande majoriteten av det nicaraguanska folket och ett massparti som skickligt har undvikit misstagen från den första regeringsperioden 1980-1990.

Det menar ORLANDO NUÑEZ. Han är sociolog och ekonom och författare till en rad böcker och företräder Centret för Utveckling, Forskning och Landsbygdsutveckling, CIPRES. Han betraktas allmänt som en av sandinistpartiets främsta ideologer och han står bakom flera av regeringens mest framgångsrika projekt. Bland dem den Produktiva Bonusen eller ”Noll Hunger”. Han hade även uppdraget som nationellt ansvarig för Livsmedelsprogrammet för Nationell Självförsörjning.

Orlando Nuñez intervjuas av den svenske reportern. FOTO: MIRIAM EMNAUELSSON.

Mannen som är politisk rådgivare till president Ortega studerade på universitet i Paris i början av 1970-talet och tillbringade sommarloven i Göteborg där han sopade och tvättade tankar på fartyg som gick in i Götaverkens reparationsdocka. Ett bokstavligt skitjobb som dessutom var och är farligt med tanke på alla oljor och gaser som ska rensas bort. ”Men det var bra betalt för en fattig student”, säger han skrattande.

Politiskt var han anarkist och Parismiljön efter ”1968” kanske inte bidrog till att räta upp hans ideologiska ryggrad. Han har samma hållning inför flyget som Nordkoreas befrielsehjälte Kim Il Sung, det vill säga vettskrämd för att sätta sig i ett flygplan. Daniel Ortega fick med honom till Caracas för att där, inför Chavez och Maduro berätta om Nicaraguas ekonomiska framgångar och stora satsningar på landsbygden.

Video: https://youtu.be/ivVW0al_U2k

VAD ÄR HANS SLUTSATS INFÖR det faktum att Nicaragua har haft en oavbruten ekonomisk tillväxt där produktionen på landsbygden har slagit rekord på rekord och där exporten på en rad varor och produkter registrerar stora framgångar. Dessa har oundvikligen också avspelats i de stora valframgångar som sandinisterna skördade i valet 2011. Resultaten i opinionsundersökningar inför valet den 6 november i år säger att sandinisterna sopar rent med oppositionen.

– Nicaragua har straffats av medierna i världen. De har anklagat oss för att vara kommunister, ateister, inte tillräckliga demokrater. De lugnade sig ett tag när vi förlorade valen (1990-2006). För högern anser att vänstern är demokratisk när den förlorar valen. Daniel Ortega som har deltagit i den politiska kampen under en lång tid som statschef och oppositionsledare får i dag sympatier, såväl i Latinamerika som i Nicaragua. Det kontrasterar mycket mot de motgångar som den latinamerikanska vänstern idag konfronteras med där de har förlorat regeringsmakten, parlamentsval och andra poster. Men Latinamerika befinner sig trots allt i en annan tidsepok. Förut stod kampen mellan liberaler och konservativa, nu står den mellan vänster och höger, inleder Nuñez de mer än en timme långa intervjun.

Rinnande vatten för konsumtion och avlopp är en mänsklig rättighet som under de två sandinistiska regeringarna har uppfyllts. FOTO: CESAR PEREZ.

HAN MENAR ATT DEN CENTRALA UPPGIFTEN i Latinamerika är att folken erövrar jorden. Han säger att även när sandinisterna förlorade valen 1990-2006 upphörde inte utan kampen om jorden i Nicaragua utan den snarare förstärktes.

– Och Nicaragua går i täten i den kampen. För vi störtade en militärdiktatur och besegrade den militärt. Då trodde ingen, efter revolutionen på Kuba, 1959 att en andra segerrik väpnad revolution skulle kunna genomföras. Men vi lyckades 1979.

– För det andra; i Nicaragua är FSLN både en ledande politisk orienterande organisation som regering utövare. Den har mer än 50 procent av rösterna och kontrollerar de statliga institutionerna. Många kritiserar oss för det men det är en del av den borgerliga demokratins spelregler; den som har flest röster förfogar över mest utrymme i den offentliga administrationen. Du kan inte resa till OS med målet att bara vinna en eller två medaljer. Deltagarna är där för att vinna största möjliga antal medaljer. Vinner han alla eller många så är det ett uttryck för de rådande styrkeförhållandena.

– För det tredje; tack vare revolutionen har landets småbrukare och småbönder en betydelsefull kontroll över ekonomin. Det är de som skapar flest arbetstillfällen. De producerar maten och de som genererar mest valutainkomster. Den så kallade Folkekonomin, som inkluderar, bönder, fiskare eller hantverkare, familjeföretag som förfogar över en liten handel eller affär i kvarteret, transport- och kooperativsektorn representerar 40 procent av BNP men baserat på produktion. De representerar 60 procent av den disponibla BNP mätt i inkomster. Denna folkliga sektor som utgör en stor majoritet av nicaraguanerna har mer inkomster än den rika klassen i Nicaragua.

En äldrekvinna ges rätten till sin mark där hon en gång byggde sitt hus. Tiotusentals av liknande rättigheter har delats ut till de fattiga de senaste tio åren av FSLN-regeringen.

I NICARAGUA, SÄGER NUÑEZ, är det inte de rika som genererar rikedomarna utan de fattiga.

– I Latinamerika finns det ett mått för hur jorden är koncentrerad och vem som kontrollerar den. De utgår från de som har mer än 500 manzanas (350 hektar) och de som har mindre än 500 manzanas. Nicaraguas borgerskap hade innan revolutionen 48 procent av den bästa jorden. I dag är 80 procent av egendomarna mindre än 350 hektar i händerna på bönder som representerar små och medelstora egendomar. Den offentliga transportsektorn är i händerna på kooperativ. Fyrtio procent av kaffeproduktionen och nittio procent av sesamfröproduktionen är i kooperativ kontroll. Naturligtvis producerar denna folkekonomi majs, bönor, grönsaker och frukter. Denna säregna ekonomi föddes i Nicaragua. Men den avläses sällan i de nationella ekonomiska räkenskaperna. Där registreras BNP:n men få känner till vem som genererar den.

Han säger att dessa landvinningar var ett resultat av revolutionens jordreform och det faktum att bönderna var eller blev organiserade i ATC (lantarbetarförbundet) eller UNAG (småbruks- och kooperativrörelsen) som växte fram efter 1979 till skillnad mot processen i Venezuela, där i praktiken det mesta av mat importeras.

Medlemmar från lantarbetarorganisationen ATC är en mäktig organisation som stöder revolutionen och den jordreform som skapar en nationell livsmedelssuveränitet. FOTO: DICK EMANUELSSON.

– Men det är inte bara resultatet av revolutionen med FSLN i regeringsställning. Det är resultatet av den samlade folkliga kampen. För när FSLN förlorade regeringsmakten (1990) upphörde inte kampen eller att revolutionen stagnerade utan den fortsatte. Det handlade inte bara att försvara reformerna utan ockupera mer jord. Jordreform genomfördes både under sandinistregeringen på 1980-talet som under de nyliberala regeringarna för bönderna fortsatte att ockupera mer mark. Vi inkluderade även `Contras´ i ockupationen av jord och egendomar. De organiserade bönderna var dessutom ännu mer stridbara än under 80-talet. För då kriget pågick och bönderna försvarade då främst nationen. Men med sandinisterna i opposition fanns inte denna bindning till regeringspolitiken och bönderna gick till offensiv och ockuperade mer mark. Därför är det fel att hävda att revolutionen endast genomfördes av FSLN som politisk organisation. FSLN var en del av de sociala och folkliga rörelserna och tillsammans genomförde de revolutionen. Det är en orsak till varför jorden i Nicaragua i huvudsak är i händerna på dem som brukar den, det vill säga bönderna, främst små- och medelstora.

DEN BREDA KOOPERATIVA RÖRELSEN, som är ett resultat av Revolutionen, har inte bara försvarat sig inför de tre nyliberala regeringarna (1990-2006) utan också mot sandinistregeringen, menar Nuñez.

Ett sandinistiskt massmöte i Managua med en halv miljon deltagare som en hyllning till revolutionen 19 juli 1979. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON

– Revolutionen görs inte bara uppifrån utan framför allt från basen. Det är en lärdom från den sandinistiska revolutionen. När vi förlorade valet 1990 sa Daniel, att ”nu ska vi regera nerifrån”. Under 1990-talet flyttade revolutionen fram sina positioner. För akademikern eller politiska ledare existerar bara revolutionen när de befinner sig i regeringsställning. Men Nicaragua bevisade att revolutionen kan och bör slåss både nerifrån som i regeringsställning. Därför är jag trots allt optimistisk inför situationen i Latinamerika. För även om vi förlorar regeringsmakten i valen bör inte revolutionen upphöra eller avstanna.

– I stället bör den samla klassbröderna och gå ut i den folkliga kampen. Det är den sandinistiska revolutionens lärdom. Det kan och bör ske i Latinamerika. Folk måste gå ut och ta kampen på gatorna och överallt där människor är verksamma, i bostadsområdena. Det är förbjudet att vänta på att den politiska organisationen återtar regeringsmakten. Så klart att det är bättre om den återtar regeringen men vi får inte vänta. Revolutionen bör fortsätta om än i opposition. Det är mitt budskap.

– Om Dilma Rousseff eller Nicolas Maduro förlorar regeringsmakten så ska det inte tolkas som att Revolutionen är förlorad. Man förlorade ett utrymme tillfälligt, vilket är viktigt, men det är ändå begränsat. För om vi leder en kapitalistisk marknadsekonomi så spelar det ingen roll om det är vänster eller höger. För det är en kapitalistisk ekonomi som vi administrerar. Och där har man förpliktelser till en rad av aktörer som USA och transnationella företag för vi saknar eget kapital.

PROJEKTET "NOLL HUNGER" gav inte pengar till de fattiga, som i Brasilien, pengar som konsumerades utan en höna, tupp, en sugga, en ko till kvinnan i familjen för att skapa den egna materiella överlevnaden. Mer än en 150.000 familjer, eller över en miljon nicaraguaner drogs in i det framgångsrika programmet. FOTO: CESAR PEREZ.

EN ANNAN LÄRDOM ÄR, säger presidenten Ortegas politiske rådgivare, att oavsett om vi är i regering eller inte, så måste vi fortsätta bekämpa det ekonomiska systemet. Vi får inte tro att ett regeringsbyte är det samma som en förändring av systemet. Det kapitalistiska marknadssystemet fortsätter att gälla. Begriper man inte det paralyseras revolutionen.

– Den verkliga revolutionen är när de fattiga tar över ekonomin. Inte med vänsterfraser när partiet är i regeringsställning. För en vänsterregering har en rad förpliktelser med olika samhällssektorer till exempel den privata företagssektorn. Regeringen säger därför med all tydlighet att den respekterar den privata egendomen men stöder och stimulerar samhällsegendomen som är det verkliga för en revolution, när egendomen är i händerna på en grupp av samhällsmedborgare.